Med läsning som mål. Om metoder och forskning på d
et läsfrämjande området 1
olika funktioner som kulturcentrum, kunskapscentr
um, informationscentrum och socialt centrum. I det danska kulturministeriets rapport Fremtidens biblioteksbetjening af børn (Enemark & Poulsen 2008) framhålls att framtidens barnbibliotek bör vara en plats där man kan vara, lära och göra. De båda danska biblioteksforskarna Casper Hvenegaard Rasmussen och Henrik Jochumsen (2010) har resonerat kring vad detta konkret kan innebära för utformningen av biblioteksrummet. De beskriver en historisk process från 1930-talet fram till idag, i vilken bibliotekstjänster för barn och ungdomar förändras från att ha varit en förlängning av skola och upplysning, till att i allt större utsträckning främja barnens egna intressen inom en mindre institutionell ram. Parallellt med den utvecklingen sker en förskjutning i synen på barn, där barnen från att ha betraktats som blivande vuxna (becomings) i högre grad uppfattas som existenser i sin egen rätt (beings). Som indikatorer på den utvecklingen nämner Rasmussen och Jochumsen att böcker kompletteras med andra medier, kvalitetsbegreppet breddas, och pedagogiska aktiviteter kombineras och kompletteras med lek, samvaro och upplevelser. Detta påverkar i sin tur utformningen av biblioteksrummet, som får en allt mindre institutionell prägel. Rasmussen och Jochumsen beskriver hur biblioteksrummet har utvecklats från att ha varit en samling böcker till att bli mer levande och mångsidiga institutioner som sammanför den enskilda användaren med medier, kultur och andra användare, en utveckling som har sammanfattats i uttrycket from collection to connection. De jämför det klassiska biblioteket med en matvarubutik i den meningen att båda innebär en rationellt organiserad lagerhall för varor respektive böcker, där besökaren oftast på förhand har en idé om vad som ska tas med hem. Biblioteket som en plats att vara på innebär en utökning av bibliotekets rena utlåningsfunktion, som ansetts nödvändig inte minst mot bakgrund av att den traditionella utlåningsfunktionen krympt i takt med att information, kunskap och upplevelser digitaliserats. Att barn- och ungdomsbiblioteksverksamheten skiftat fokus från innehåll och samlingar till ett engagemang med bibliotekets användare har inte minst inneburit ett ökat intresse för bibliotekens design och arkitektur; om detta vittnar exempelvis antologin Designing Library Space for Children, som ingår i IFLA:s skriftserie (Bon m.fl. 2012). Den innehållsmässiga iscensättningen av biblioteket kan räknas till bibliotekets läsfrämjande arbete, det vill säga bibliotekets mer aktiva roll att ge användarna råd och uppmuntra till läsning, vidga deras läshorisonter eller helt enkelt underlätta för dem att göra val. Idén om biblioteket som en plats att vara på är i det sammanhanget av intresse. Det klassiska biblioteket var i stor utsträckning utformat för användare som på förhand visste vad de letade efter. Då en betydande del av folkbibliotekens besökare inte är målinriktade låntagare – eller låntagare överhuvudtaget – har man inom biblioteksforskningen resonerat kring begreppet ”serendipitet”, det vill säga möjligheteten att göra oplanerade fynd bland materialet. Så räknar den danske biblioteksforskaren Lennart Björneborn (2008) med ett antal ”serendipitetsfaktorer” i samband med den fysiska utformningen av biblioteket. Till sådana faktorer som ökar användarnas möjligheter att göra nya och oväntade upptäckter hör exempelvis arrangemang vilka underlättar för att studera material som hittas 86