Med läsning som mål. Om metoder och forskning på d
et läsfrämjande området 1
visar bland annat på svårigheter med att på detta
sätt nå ut till nya svenskar och barn med funktionsnedsättningar (Corneliuson 2007). Överhuvudtaget ligger en utmaning med läsfrämjande insatser i att nå ut till grupperna med störst behov. Inom vissa projekt har man tagit fram så kallade språkväskor, som förutom böcker även innehåller annat material, såsom bokmärken, barnboksfigurer med mera, att använda tillsammans med föräldrar och barn. Rydsjö understryker i sin rapport vikten av kunskaper om barnlitteratur på andra språk än majoritetsspråket. Internationellt finns olika arbetssätt beträffande barns flerspråkighet: medan man inom ramen för bokgåvoprogrammet Bookstart i England erbjuder böcker på fler språk än engelska, har man inom det liknande programmet Bogstart i Danmark valt att ge samtliga familjer böcker på danska. Det finns åtminstone två etablerade tillvägagångssätt för att överlämna ett bokpaket till en familj. Om vilket som är att föredra råder viss oenighet. Flera projekt har använt sig av presentkort som förmedlas till föräldrarna via sköterskan på BVC, presentkort som sedan kan lösas ut mot ett bokpaket på biblioteket. Detta för att uppmuntra föräldrar att bli aktiva biblioteksbesökare. Inom programmet Bookstart har man dessutom ställt kravet att barnen registreras som låntagare. Denna metod har visat sig medföra en nackdel: i flera undersökningar har framkommit att läsovana föräldrar avstår från att besöka biblioteket. Förslag har därför framförts att vid behov förmedla bokpaketet direkt, och låta sköterskorna på BVC avgöra vilket som är lämpligast. I Sverige har utdelningsstatistiken på många håll varit låg när biblioteken stått för utlämnandet; föräldrarna har helt enkelt inte kommit för att hämta ut bokpaketet. Bättre statistik har visat sig när personalen på BVC delat ut bokpaketen direkt till föräldrarna. Samtidigt ställer detta tillvägagångssätt högre krav på biblioteket att arbeta uppsökande på andra sätt (Corneliuson 2007). Värd att nämna i samband med bokgåvor som läsfrämjandemetod är en brittisk studie som visar på starka samband mellan läslust, attityder till läsning och själva ägandet av böcker (Clark & Poulton 2011). Bokgåvors betydelse i arbetet med att förbättra läsvanor och attityder till läsning framgår också av en rad utvärderingar som Rydsjö redovisar. Till några av Rydsjös förslag på best practice hör att förmedla åldersadekvata böcker och bokgåvor vid flera tillfällen under förskoleåren, vilket också skett inom ramen för Bookstart internationellt. Mest förekommande har varit att dela ut bokpaket vid ett enda tillfälle, i samtliga fall till barn under sex månader. Inom vissa program har man delat ut bokpaket upp till tre ytterligare tillfällen, vanligtvis vid ett och ett halvt, tre och sex år (Kümmerling-Meibauer 2014). Danska Bogstart har arbetat med fyra bokpaket som delas ut då barnet är sex månader, ett år, ett och ett halvt år och tre år. I Storbritannien finns även ett särskilt program för tvååringar och deras familjer, kallat Bookstart+. Vanligtvis vänder sig bokgåvoprogram till små barn och deras föräldrar, men bokgåvor förekommer även i läsfrämjandeverksamhet med andra målgrupper. Ett exempel är projektet Letterbox Club Sverige; en bokgåvoverksamhet som går ut på att skicka bokpaket till familjehemsplacerade barn i åldern 8–10 år en gång i månaden under sex månader. I ett pilotprojekt deltog cirka 30 barn från totalt 8 stadsdelar i Stockholm. 32